Snällhetssjukan

Från och med idag ska jag uppmärksamma mig själv och vara snäll mot mig själv. Jag ska göra det jag vill och lära mig säga nej (utan dåligt samvete!) till det jag inte vill. 
Jag ska inte säga JA bara för att vara snäll. Jag ska inte curla mina barn eller min man. 
Många kvinnor vill bara väl när de är snälla, men hur de sliter ut sig. Och vad är tacken? 
Tacken är att du blir utnyttjad av illvilliga personer!

Ja, ja det ligger väl på modet att curla och vara snäll. Med tvprogrammet "ung och bortskämd" men det är verkligen inget jag vill efterstäva. 

När jag var liten var de vuxna runt omkring mig så snälla att de aldrig blev sura eller arga på oss barn. Jag kommer ihåg att jag tyckte det "var ett problem" redan då och tyckte att de hade god rätt att bli arga, sura eller säga ifrån på oss barn. Och när jag påpekade det skrattade de vuxna och tyckte jag bara var gullig.

Ett annat exempel; min lillebror åt inte mat, som mina föräldrar tyckte var tillräckligt, och när han inte hade ätit på några veckor skjutsade de honom till McDonalds... För att han skulle äta. ) Är det snällt eller bara dumt?

Jag säger som Malin Wollin i en av hennes krönikor: (appråpå föräldraskapet)

Det är ditt jobb att säga nej till en glass innan maten och om barnet lägger sig på golvet och gråter så att det skär i hjärtat så betyder inte det att du är elak. 

Läs hela krönikan här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/malinwollin/article8080368.ab

Tack och hej!

Sluta vara snäll, du skadar bara dig.