På Neo

Jag har varit lite arg och frustrerad ett tag, saker bli inte som man tänkt sig alla gånger. Jag är mycket tacksam för svensk sjukvård som kan ta hand om mig och min bebis. Hade detta hänt i ett annat land hade jag och Pyret mycket väl varit döda.

Det som frusterar mig är att man här på avdelningen inte har något att göra. All elektronik är förbjuden av självklara skäl. Man är van vid sin egna laptop, sin mobil och sina egna vanor. Och nu måste man dela med andra.
Det finns böcker att läsa, det finns lånedator, jag kan lära mig sticka....
Nu hade det varit en  perfekt tid att komma ikapp med jobb och annan viktig databuisness som man bara kan göra på egna datorn. Men men....

Jo alla är väl förståss nyfikna på bebisen:
När hon kom vägde hon 1,9kg och var 40cm

Första dygnet låg hon i respirator med en hel massa sladdar och man fick stoppa in händerna i två hål på en plastlåda.
Dygn två fick hon flytta till en säng med värmelampa. Som en äggkläcklingsmaskin...
Imorse hade hon bytt till en vanlig säng med sänghimlen. Så det går framåt.
Hon har bara sondmatning, några elektroder och en mojäng på foten idag.
För varje dag som går plockas den ena och den andra sladden bort och jag är evigt tacksam. 

Och sen var det, det där med bilder. Jag kan inte överföra några bilder eftersom jag inte får ha egen dator. Men jag tar kort, ungefär 50 om dagen.... så det kommer

Hon ser ut så här:
Hermans hår
Mina öron och min näsa
annars är det en blandning av allt
Hon har lyckats få en snygg jämt brun solbränna över hela kroppen. Kanske lös solen i magen? (inte gulsot)

Nu ligger hon på Hermans bröst och har det skönt.

Jag har det rätt OK egentligen. Någon tar hand om mig 24/7 någon tar hand om mitt barn 24/7.
Jag kan förstå om folk blev frusterade över mitt fb inlägg, jag blev irriterad över vad personalen lovar och sen finns det inte. Det var bara så.


Jag tror jag har lyckats få till det där med kommentarer, så om någon har frågor, synpunkter eller funderingar. Välkomna att höra av er.