En ny dag. Bebis sover i sin kokong. Snart kommer Herman. Allt är bra, dock är det trist att hon har en massa sladdar och jox på sig. Man vill ju bara stoppa näsan i hennes mage och burra, utan en massa elektronik!
Dock så går det ju bra att ta upp henne och ha henne i famnen och snosa bebis. 2 timmar går snabbt med henne i famnen, och jag som var rädd att jag skulle få långtråkigt. Tänk vad fel man kan ha...
Vi är rätt lyckligt lottade egentligen. Många av de andra föräldrarna har mycket mindre bebbar. Sånadära 800grammare.
Herman skulle ta med datorn, så vi kan lägga upp lite bilder och dyligt. Det vore väl trevligt:D Vi får sitta var vi vill på hela sjukan med datan, bara inte här.
Hon ser ut som mig, fast mycket mindre och som brunett. Så mycket hår som hon har måste hon snabbt lära sig kamma och föna:D
Vi ses!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar